PurePharma

torsdag 24 maj 2012

Viktnedgång - den onda cirkeln i prestationssamhället

Som både jag och Anton försöker framhäva så är inte viktnedgång något primärt mål för vår del på något sätt. Dock är vi ju medvetna om att det finns många där ute som varje dag kämpar med detta. Samtidigt som man närmar sig följdsjukdomar och mår allmänt dåligt i övrigt. Kanske vill man börja röra på sig, men vet att varje steg kommer att göra ont och att varje försök slutar som det brukar, i tv-soffan.

Om det nu var så fruktansvärt enkelt att gå ned i vikt som myndigheter och förståsigpåare påstår så skulle vi ju helt enkelt inte ha någon övervikt. Eller är det verkligen så att de allra flesta av oss bara är lata och genetiskt betingade att lägga på oss några kilon varje år?

Jag tycker att forskning och vetenskap är jättebra på alla sätt, men ibland blir man rädd och förskräckt över den mängd med dålig forskning som förekommer. Folk som snöat in på ett område så till den milda grad att man helt enkelt undviker att se någon slags helhet över huvud taget!
Att fetma skulle vara genetiskt är en sådan korkad grej (enligt mitt sätt att se på det). Givetvis är vi genetiskt betingade att samla på oss fett, för att kunna bränna vid ett senare tillfälle. Ganska bra överlevnadsmekanism faktiskt!
Om genetiken då faktiskt funkar som den ska (nästan...) så bör det ju betyda att det är något annat som stör, eller? Kalorier in, kalorier ut? Nej! Ta en titt på Robert Lustigs utomordentliga videoserie "The skinny on obesity" för att döda det argumentet. Om inte genetiken är det som stör, så bör det ju rent logiskt vara något i vår miljö i alla fall. Alltså något i vår miljö som gör att vi går upp i vikt. Nu är jag inte så naiv att jag tror att det är en enda sak som orsakat den här problematiken. Nej, det vore lite för förenklat. Problemet är självklart ett stort problem med många infallsvinklar, men det är banne mig dags att någon tar och för samman dessa infallsvinklar istället för att sitta på varsin kammare och skärskåda sin vinkel dag ut och dag in. Tyvärr behöver forskare försvara sin enskilda ståndpunkt för att fortsätta få anslag så det finns nog alltför ofta ett ekonomiskt intresse i att inte sanningen kommer fram snabbare än den gör. Kombinerat med att det är rätt jobbigt att tappa ansiktet offentligt. Den onda cirkeln är i alla fall igång och halvfabrikat och annat skräp är det som håller cirkeln i rullning.

Det paleovärlden har lyckats med och som gjort att jag dragits till den är att det finns just en helhetssyn på saker och ting. Det är inte en diet, utan det är faktiskt en livsstil. Det handlar om tankesätt, rörelse, bemötande och har en djupare mening. Precis som Anton skrev i sitt förra inlägg så har vi båda två blivit lättare att handskas med på senare tid. :) Maten har givetvis en stor betydelse här, men jag tror också att mitt förändrade tankemönster har ett finger med i spelet.

I Sverige 2012 handlar allt om prestation, resultat och mätbarhet. På jobbet, i hemmet, i träningen och på vågen. Allt handlar om tävling och att köpa så mycket saker som möjligt. Jag har varit fast i det hjulet och trott att jag måste vinna i allt hela tiden. För mig gick det till och med så långt att jag struntade i att ställa upp om jag inte var tillräckligt säker på att vara tillräckligt bra på något. På så sätt går man miste om mycket!
Tyvärr tror jag inte att jag är ensam med att ha haft/ha ett sådant tankesätt. Problemet är bara att om vågen är enda måttet på att lyckas så blir det fruktansvärt jobbigt att prova något nytt.
Lägg till också att man säkert kört kalori in/kalori ut-metoden ett flertal gånger och bantat sig till misslyckande. Då är tröskeln säkerligen ännu högre.
Ibland kanske det dock krävs att man kört huvudet in i väggen tillräckligt många gånger för att byta tankesätt helt och hållet.

Om du är överviktig och vill gå ned i vikt så förstår jag att vågen kan kännas som det ultimata måttet på framgång eller motgång. Risken är bara att du stirrar dig blind på resultat dag ut och dag in.
Vill du istället göra en förändring för att bli friskare, piggare, gladare, uthålligare, starkare och smärtare så tror jag att du börjar bättre. Mål är givetvis bra, men jag tror att vi behöver lägga bort de krav vi kan. Livet är inte det där som kommer när kraven tar slut, det är det som händer precis just nu. Du kan ställa krav på dig själv i varje enskild situation, men frågan är om du blir en bättre människa? Ta dig istället tid att njuta - av bra mat, god dryck, solsken, rörelse och lek så ska du se att prestationen ändå kommer att ordna sig. Du kommer med största sannolikhet att gå ned i vikt med stenålderskost, du kommer också att bli starkare, snabbare, uthålligare och piggare med bra träning (i mindre mängd än du tror!) och du kommer att hitta en harmoni om du tar dig tid att prioritera dig själv och ser till att leka mycket.

Kan vi inte bara komma överens här och nu om att sluta räkna kalorier. Bara för att det inte sitter en kaloriräknare på träden så gör du fortfarande av med kalorier när du klättrar, på samma sätt som du gör på en cross-trainer. Ifrågasätt de myter som finns inom viktnedgång. Ställ dig själv frågan - Är det här logiskt? Risken är stor att det absolut inte är det.
Använd dig själv som forskning - gör en experimentell studie och kolla vad som händer. Mår du bättre av något så är ju chansen stor att det är rätt bra för dig.
Om du ännu inte sett de videos som Anton lagt upp om "The skinny on obesity" så gör det. Ta 30 min av din tid och skapa dig en förståelse över hur du går ned i vikt på riktigt - utan kaloriräkning och bantning.

Sammanfattningsvis tror jag att det bästa sättet att gå ned i vikt OCH MÅ BRA att äta bra (stenålders)mat och släppa prestationskraven. Hitta en balans i livet så kommer din kropp också att hitta en balans.

Move well and HAVE FUN!
/P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar