PurePharma

torsdag 8 mars 2012

Styrkor och svagheter.

Denna resa för mig började som en kostomläggning, men har sedan kommit att bli så mycket mer. När jag ruckat fundamenten i en av de mest rotade principer jag haft (spannmålsdyrkan) så blev det sedan väldigt mycket lättare att ifrågasätta andra saker jag höll på med. Ju mer jag läste och provade desto mer kom jag också att kom jag också in i ett helt annat tänk än tidigare. Jag har ofta haft små infall och tankar kring bl.a. träning tidigare också, men för första gången har jag nu hittat en livsstil som följer en logik. Min tanke nu är att skriva några inlägg om min träningsfilosofi och det första handlar om styrkor och svagheter.

Inom träningsvärlden handlar det mesta hela tiden om output. Alltså resultat. Träning blir någon form av "måste" för att uppnå önskat resultat. Det räcker att läsa vilken löpsedel eller artikel i vilet träningsmagasin som helst för att märka att resultatet är det som räknas. På träningsbloggar kan man följa personliga rekord och annan resultatinriktad träning. Jag säger inte att det är fel med resultat. Roliga resultat är ju ändå ett tecken på att man gör någonting rätt.

Som en del av vägen mot sina mål kan det dock vara ack så viktigt att jobba med sina minimum. Att hela tiden göra det man är bra på kan vara lockande. Jag har länge ägnat mig åt tung benträning i gymmet, för att jag var rätt stark i benen. Däremot hade jag grav skräck för att köra chins eftersom jag var helkass på det. Saken är ju bara den att jag aldrig utvecklades genom det synsättet. Det är inte förrän nu, när jag vågat utmana mina principer som jag faktiskt också vågar vara dålig. Det tog inte lång tid innan jag faktiskt hade förbättrat mina chins en del. Jag är långt ifrån bra på det idag, men jag kan i alla fall göra några.

Idag står jag och faller mycket med min greppstyrka. I mina marklyft begränsas jag inte av styrka i höft/ben/bål, nej jag orkar helt enkelt inte hålla i stången på tyngre vikter. Ett sätt här är ju då att använda dragremmar eller diverse andra hjälpmedel, men då kommer jag ju aldrig utveckla någon greppstyrka. Enda sättet är ju att utsätta mig för det obekväma och faktiskt vänja mina händer/underarmar vid belastningen.

Det här är ju enkel träningsfysiologi och tillämpas av "alla", men tyvärr har det en tendens att glömmas bort i jakten på resultat. Det är tuffare att lyfta 180 kg i marklyft med dragremmar än att lyfta 140 kg utan dragremmar. Output är vad som räknas. Personliga rekord är det viktiga.

Jag har dock utvecklats så mycket mer av att jobba på mina svagheter, än när jag bara jobbade med mina styrkor. På ett knappt år har det hänt mer än vad det gjort på 10 år av träning tidigare.

Jobba på det du är lite sämre på. Du kommer garanterat att se resultat efteråt, även om det inte känns så under tiden.

Move well and have fun!
/P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar