PurePharma

torsdag 1 mars 2012

Ett år av paleo

Första mars 2011 var den dag jag började med paleo. Det var en dag full med spänning, förväntan.... och en kropp som strejkade. Efter 21 år av levnadsvanor som kanske inte direkt klassas som ohälsosamma, men inte direkt optimala heller, gjorde mina första två veckor av mitt nya liv ganska jobbiga. Jag var ganska inställd på att jag skulle uppleva dessa omställningsbesvär i början så jag hade aldrig några funderingar på att sluta. Vilket jag är oerhört tacksam för idag då paleo gjort mitt liv så mycket bättre. Tänka sig vad lite förändringar av matvanor kunde göra. Men sen är ju föda en väldigt basal del av våra liv. Tillsammans med sömn så utgör de nog de allra viktigaste inslagen i våra liv.


Men hur fasen kom jag på att jag skulle lägga om min kost till och börja med matvanor som egentligen är precis raka motsatsen till det jag har fått lära mig att äta(i skolan och i samband med idrotten). Jag är en person som är väldigt intresserad av träning, hälsa och kost. Tränat bra har jag nog alltid gjort, även om det kanske har blivit lite väl mycket av den varan ibland. Kosten skötte jag ju också bra. Jag åt relativt fettsnålt och lassade på med en massa kolhydrater i form av pasta, bröd och ris. Det måste ju vara det optimala för en idrottare som jag själv, eller...? Under hela min uppväxt blev man matad med de ohälsosamma kostråden från AXA och livsmedelsverket. Det var "Uppladdningen" hit och "Tallriksmodellen" dit tills man blev helt snurrig. Och varför skulle en 13-årig kille som spelar hockey, och inte har tid med annat, börja ifrågasätta kunniga människor som "utbildade" mig om kost. Det gjorde jag i alla fall inte då utan jag svalde allt(bokstavligt talat) som de lärde mig om att utan pasta så klarar man inte av att åka skridskor. Så var det bara. Det lät ju jättebra just då. Jävla pastapropaganda! Ursäkta språket, men jag blir riktigt förbannad över att AXA och andra företag får fortsätta sprida denna dynga. Klart som fasen att alla ungdomar som sysslar med idrott lyssnar på dessa råd. Deras svenska idoler äter ju likadant, och är lika förkylda fem gånger om året, tack vare samma kostråd. Nu på senare tid så har det ju tack och lov faktiskt kommit fram idrottare som, likt mig, börjat ifrågasätta hur man ska äta för att prestera. Nu tvivlar jag ganska starkt på att någon över huvud taget skulle ha mig som idol, men ta Björn Ferry som exempel istället. Han säger själv att han presterar lika bra, eller rent utav bättre, med en naturligare kost som innehåller mindre kolhydrater och mer fett. Det kan jag också skriva under på. Annars skulle jag ju inte äta det som jag nu gör.


När jag fyllde år förra året önskade jag mig Andreas "Kostdoktorn" Eenfeldts bok, "Matrevolutionen", i födelsedagspresent. Får tacka mina kära bröder för att jag fick den också. Efter att ha sträckläst boken var jag helt övertygad om att allt jag lärt mig om kost var helt fel, och det var nu dags att göra något åt min egen kost. LCHF är det författaren av boken själv förespråkar, men efter att ha läst på lite mer om paleo så tyckte jag att det var ett bättre val för mig. Den slutsats jag kom fram till var att naturligt alltid måste vara bättre och att våra kroppar vill ha samma föda idag som de ville ha på stenåldern. Nu kan jag väl tycka att LCHF och paleo rätt ofta går in i varandra men det finns en del skillnader också. När jag läst klart boken återstod några få veckor av dåvarande ishockeysäsong. Jag smart nog att utvänta de veckorna innan jag radikalt ändrade mitt kostupplägg. Hade jag gjort den förändringen mitt i säsongen hade det antagligen lett till en rad felpass och säkert ett par utbrott riktade mot någon stackars domare eller motståndare.


Som sagt hade jag ganska jobbiga inledande veckor. Men sen hände något. Plötsligt blev allt så mycket bättre! Min sömn blev bättre, jag kände mig piggare, jag kunde koncentrera mig bättre och under längre perioder, jag behövde inte äta lika ofta, och framför allt så presterade jag bättre under träning. Tänka sig, utan pasta och bröd så orkade jag träna hårdare och längre. Sug på den du Livsmedelsverket! Nu har alltså ett år gått sedan min förändring och jag är otroligt lycklig över att jag till slut ifrågasatte allt jag fått lära mig och vågade gå min egen väg. Tänkte rada upp alla fördelar jag fått av att äta paleo:

  • Bättre sömn - Behöver inte sova lika mycket. Behöver inga "powernaps", men kan ta en ibland om jag känner för det. Känner mig inte groggy när jag vaknar som jag kunde göra förut.
  •  Bättre humör - Inga blodsockerfall. 
  •  Bättre koncentrationsförmåga - Kan koncentrera mig mycket bättre och klarar av att göra det under längre perioder.
  • Viktnedgång - Från 103 till 94 kg. Detta har alltså skett helt utan ansträngning och jag äter mig alltid mätt vid måltider och går aldrig hungrig. Rätt bra ekvation :)
  • Minskat koffeinbehov -  Förut var jag tvungen att hälla i mig kaffe för att fungera. Nu dricker jag det för att jag tycker det är gott, inte för att jag behöver det.
  • Ökad prestationsförmåga - Har upplevt bättre prestation på hockeyplanen, på gymmet, på löparbanorna, ja överallt faktiskt!
  • Äter godare mat! Det här är helt sant. Pasta är inte gott!

Nu har jag säkert glömt en hel del, men jag tror ni hajar. Om du inte redan äter paleolitisk kost, börja! Du har inget att förlora och anledningen till att alla som äter på detta vissa är så entusiastiska över det är att det verkligen fungerar! Så sätt igång. Slopa pastatallriken och ät kött med grönsaker istället. Naturligt vinner alltid. Enough said.

Move well and eat real food!
/A



4 kommentarer:

  1. Sjukt bra skrivet! Riktigt underhållande, och sant för den delen också. Fuck off pasta!
    Det är skrämmande att Axa, Life, Kungsörnen, Livsmedelsverket och andra "oetablerade" dietister inte ser vad kroppen mår bäst av ur ett hälsoperspektiv, utan behandlar den som någon bensinmotor! Resultatet blir detsamma. En bil spyr ut avgaser och förorenar samhället = En person går och pruttar stup i kvarten av sin mjöliga kost vilket skapar en otrevlig stämning runt omkring ;)
    Mvh
    Alex ( du kanske kommer ihåg mig från höstterminen då jag också pluggade till sjukgymnast, men hoppade av)

    SvaraRadera
  2. Tjena Alexander!

    Din beskrivning av bensinmotorn känns väldigt passande och sant. Sjukt att företag får hålla på som de gör...

    Hur är läget med dig annars? Blev det fortsatt plugg i Linköping? Mycket löpning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antagligen vill de inte att en såpass stor missbedömning (tråkigt nog) ska läcka ut över hela samhället. Pinsamt att ha haft fel om en sådan naturlig sak...

      Jo, med mig är det prima, tack för att du frågar. För tillfället pluggar jag på halvfart i Linköping. Läser "Hälsa, sjukdom och vardagsliv" samt "Hjärna och medvetande". Två intressanta kurser, men till höstterminen funderar jag att återigen söka till sjukgymnastprogrammet i Linköping, med ansökan om 75% fart.
      Helfart är för tufft i dagsläget för min del då jag för tillfället löper mellan 12-13mil/vecka + en del alternativträning/styrka därtill så mycket tid läggs ner på Löpningen.
      Men för att bli bland de bästa måsta man träna som dem ;)

      Hur går det annars för dig upp i Umeå? Trivs fortsatt bra med sjukgymnastprogrammet. Ni håller väl just nu på med Fysiologin? Har hört rykten om att det ska vara den tuffaste delen på programmet.

      Radera
    2. Ja, sjukt egentligen!

      Kul att höra att du fortfarande pluggar! 75% låter nog smartare om du ska springa så där mycket :) När börjar tävlingssäsongen då?

      Jorå, mycket plugg nu som sagt. Vi har tentat av det meste i fysiologin nu. Bara arbetsfysiologi kvar, men det är riktigt intressant och kanske lite lättare också. Du kommer nog tycka den delen är riktigt rolig sen när du tar upp SG-utbildningen.

      Hare!

      Radera