PurePharma

torsdag 19 januari 2012

It's all 'bout the hormones

Det var en gång i ett land för längelängesedan en tid där kalorier in och kalorier ut var det enda som räknades. Vad man stoppade i munnen spelade ingen som helst roll. Det enda som räknades var hur snabbt det man åt brann upp (kalori=hur snabbt något förbränns). I det sagolandet kunde folk äta sega råttor och marshmallows och ändå gå ned i vikt, så länge de nu inte översteg den där hemska gränsen där kalorier in var större än kalorier ut. För att lyckas hamna på rätt sida gränsen fanns som tur är vågar och tabeller där invånarna kunde ägna timmar varje dag åt att räkna ut hur mycket man kunde äta.
Om det mot förmodan kändes lite jobbigt så fanns det snälla företag som helt enkelt hade konstruerat chokladkakor och jordgubbsdrycker åt invånarna där de på förhand hade räknat ut hur många chokladkakor man kunde äta. Bra va?!


Ovanstående är tyvärr inte en saga utan hämtat direkt från vilket "gånediviktfinnhälsaochlevlivet-magasin" som helst. Nästan. Det är i alla fall rätt vanligt.

Att bara räkna mat i mängd och energitäthet är bland det mest ångestfyllda som finns. Visst! Det går att ligga på en normalvikt, eller gå ned i vikt, eller bygga muskler med sådana tankar. Men det är väldigt krävande och svårt. Om man aldrig tar hänsyn till kvaliteten i det man tuggar i sig så tappar man lätt så mycket annat också.
Jag är långt ifrån någon expert på matspjälkningsapparaten, men med den lilla kunskap jag har så kan jag ändå med logik försöka klura ut vad som händer när jag stoppar något i munnen. Även om min tanke bara är att jag ska bli mätt, så är det ju inte direkt så att kroppen nöjer sig med att fylla magsäcken ett tag. Nej kroppen vill ju givetvis ta hand om det som kommer in. Att äta eller dricka gift (läs E-medel, lightprodukter m.m.) kommer givetvis göra att kroppen går in i försvar (=inflammation).
Inflammation skulle man lätt kunna ägna ett eget inlägg åt, men jag börjar lite kort. Reklamen på TV vill gärna få dig att tro att inflammation är din fiende. Där har vi tankevurpa nummer 1A. Utan inflammation skulle befolkningen vara utdöd. Inflammation är helt enkelt kroppens försvar på något farligt. Konsekvensen av en inflammation för dig och mig är smärta, svullnad, rodnad och/eller värmeökning. Vi blir alltså kanske sjuka, eller får ont någonstans.
I vårt samhälle är det värsta vi kan göra att tappa en dag där vi hade kunnat göra något så att vi kan tjäna pengar för att kunna tokvila upp oss under fem veckor (då vi gärna har så svårt att koppla av att vi börjar bygga en gäststuga eller sortera fotoalbum) så att lyssna på kroppen kommer ju inte på fråga.
Därför tar vi ett piller eller smörjer på en salva.

Alltså inflammation är egentligen bara vår kropps sätt att tala om att "nu är nåt på tok." Maten spelar självklart in, likväl som allt annat vi gör under dagen.

När vi äter något svarar alltså kroppen med att antingen belöna oss eller säga till oss på skarpen. Det gör den via bl.a. hormoner, som betingar olika händelser i våra kroppar. Insulin är väl kanske ett av de mest välkända hormonerna, men vi ska ha klart för oss att det finns rätt många fler. Kroppen är komplex, men det som gör den svår att förstå är om vi inte bryr oss om att lyssna på den.

Jag vill härmed inte förstöra glädjen med mat för dig som läsare. Min tanke är helt tvärtom. Om vi börjar tänka på mat genom kvalitet istället för kvantitet så blir det helt enkelt mycket roligare! Att äta riktig mat (jag menar stenålderskost, men har du en annan definition, so fine by me)gör att du kan äta dig mätt när du är hungrig och göra det med glädje och njutning.
Om man sen vill ta en lakritsbåt eller punschpralin en gång i månaden så är det liksom inget att ha ångest för. Att däremot försöka gå ned i vikt genom att äta en exakt kalkylerad mängd sega råttor skulle jag däremot klassa som en rätt dålig idé. Kom ihåg: gift -> inflammation = svullnad (samla på sig vatten=gå upp i vikt), smärta (ont i kroppen=rör sig mindre) samtidigt som man helt enkelt kommer vara så sjukt hungrig och lida av en enorm näringsbrist som till slut kommer tvinga en till att proppa i sig mat. Den onda cirkeln är igång.

Oavsett om du vill äta stenålderskost eller har något annat som funkar för dig. Kom bara ihåg att din kropp kommer att reagera på olika sätt beroende på vad du äter. Gör val att äta så naturligt som möjligt. Med stenålderskost kommer det i stort sett av sig själv. Börja att i alla fall göra aktiva val och välja bort skräpet. Din kropp förtjänar bättre. Du förtjänar bättre!

Move well and have fun!
/P

3 kommentarer:

  1. Halloj igen :)

    Detta har inte med inlägget ovan att göra, men jag undrar bara nyfiket varför man rekommenderar sötpotatis istället för vanlig potatis? (Till oss som idrottar och behöver kolisar efter träning) Vad är skillnaden mellan dessa?

    Mvh J

    SvaraRadera
  2. Tjena!
    Det enkla svaret är helt enkelt att sötpotatis inte påverkar blodsockret lika mycket som potatis gör. Potatis är (har jag för mig) mer stärkelserikt än sötpotatis. Trots att de låter rätt lika till namnet så är de faktiskt inte så nära släkt som man kan tro.
    Potatis är ju också lite gråzon när det gäller paleo. Jag länkar till ett inlägg från Mark Sisson här så kan du ju själv ta ställning till potatisens vara eller icke vara i din kost. :)
    http://www.marksdailyapple.com/paleo-potatoes/#axzz1jzCbmilI

    Ha en bra dag!
    /Petter

    SvaraRadera
  3. Tackar för bra svar Petter

    Detsamma!

    Mvh J

    SvaraRadera